I mer än ett decennium har fenomenet ”democratic backsliding” varit föremål för omfattande vetenskaplig granskning. I uttrycket ligger att auktoritära strömningar breder ut sig över världen på den liberala demokratins bekostnad.
Motsättningarna mellan demokrati och autokrati är en av vår tids viktigaste globala samhällsutmaningar. Ändå finns det här en systematisk brist på kunskap om möjliga motstrategier i fall där utvecklingen börjar gå i fel riktning, från demokrati till autokrati. En sådan utveckling omfattar olika slags händelser, som kan framstå som vaga, gradvisa och inte påfallande destruktiva, men som tillsammans leder till att demokratin i ett land urholkas och med tiden ersätts av ett auktoritärt styre. Detta projekt till att förvärva kunskap och insikter genom att studera erfarenheter av sådana brytpunkter i länder som är auktoritära idag men som relativt nyligen har haft en annan utveckling. Vilka var de tidiga tecknen på att demokrati börjar förvandlas till diktatur? ”Kanariefåglar i gruvan” är en stark och något överanvänd metafor, men här är den berättigad: när såg man att fåglarna började dö?
I mer än ett decennium har fenomenet ”democratic backsliding” varit föremål för omfattande vetenskaplig granskning. I uttrycket ligger att auktoritära strömningar breder ut sig över världen på den liberala demokratins bekostnad. Titlar som Steven Levitskys och Daniel Ziblatts ”Så dör demokratier” (2020), Timothy Snyders ”The Road to Unfreedom” (2018) och Anne Applebaums ”Autocracy, Inc. (2024) anger vad det hela handlar om: kampen mellan demokrati och autokrati är en av de allra största globala samhällsutmaningarna i vår tid. I ljuset av detta perspektiv ter det sig mycket angeläget att studera brytpunkter, ”tipping points”, där man efteråt kunnat konstatera att just dessa var skeenden då allvarlig ”democratic backsliding” var i full gång. Mycken värdefull kunskap kan vinnas genom att systematiskt studera erfarenheter från miljöer och länder som idag är auktoritära men som för inte allt för länge sedan hade en annan erfarenhet och hade starka, t o m dominerande, demokratiska inslag: exempelvis Ryssland på 1990-talet, Turkiet respektive Ungern på 2010-talet, och, som jämförelse, Georgien, som idag (2025) tycks oklart vad avser den framtida utvecklingen. En sådan erfarenhetsinventering kan göras med hjälp av medietexter från dessa länder och tidsperioder, samt som en kompletterande källa intervjuer med journalister, mediepersonligheter och akademiker vilka idag befinner sig i exil i västvärldens demokratier. Insikterna kan sedan användas som ett varningssystem för länder där demokratin, mediefriheten och den akademiska friheten utmanas.
Hamrin Foundation har välvillig givit mig ett bidrag under ett år för att planera för ett större flerårigt forskningsprogram utefter dessa linjer. Idealt sett skulle det omfatta såväl svenska som internationellt verksamma forskare, liksom såväl professorer som doktorander och postdoks. Målet är att skriva fram en forskningsplan som ska vara attraktiv även för andra externa forskningsfinansiärer att stödja. I arbetet ingår att inventera forskningsläget vad avser tecken på demokratiska bakslag och brytpunkter inom medieområdet och akademin rörande innehåll, politisk styrning, desinformation, rättsliga restriktioner med mera, såväl allmänt som i de nämnda länderna.
Bo Petersson är professor i statsvetenskap och IMER vid institutionen för Globala politiska studier (GPS). Han är sedan 2016 tillsammans med professor Karina Vamling verksamhetsledare för forskningsplattformen RUCARR - Russia, Ukraine and the Caucasus Regional Research vid Fakulteten för kultur och samhälle. Bland pågående externa uppdrag kan nämnas att Petersson är ledamot av styrelsen i Svenska nätverket för europaforskning i statsvetenskap (SNES). Han är medlem av redaktionskommittén för tidskriften Communist and Post-Communist Studies, redaktionsrådet för Nordisk Östforum och är medlem i Advisory Council för European Centre for Minority Issues (ECMI, Flensburg), ingår i bedömarkollegiet för Research Foundation Flanders (FWO) och är ordförande i förlagsrådet för Malmö University Press.
Petersson hade 2017-2020 flera ledningsuppdrag vid Malmö universitet i sin roll som rektorsråd för forskarutbildnings- och forskningsfrågor. Bland annat var han projektledare för den externa granskningen av forskning vid Malmö universitet, ERA19. Under åren 2012-2017 var han prodekan vid Fakulteten för kultur och samhälle och från februari 2021 är han ordförande i Lärarförslagsnämnden vid denna fakultet. Han var under sammanlagt 20 år verksam vid Lunds universitet, där han var professor i statsvetenskap (2006-2009) och bland annat biträdande föreståndare vid Centrum för Europaforskning (2005-2009).
